När man bygger bilar vill man ha så låg ofjädrad vikt som möjligt. Ofjädrad vikt på en bil är vanligtvis hjulen, bromsskivor, bromsbackar, hjulaxel, med mera.

Ojämnheter i vägen fångas i första hand upp av däcken. Större ojämnheter, som däcken inte kan absorbera, fångas av stötdämparna. Om bilen vore ofjädrad skulle däcken fortfarande absorbera mindre ojämnheter medan resten av bilen skulle hoppa upp för att absorbera stora ojämnheter som farthinder. Det skulle utsätta bilen och de åkande för stora påfrestningar och bilen skulle slitas betydligt fortare.

På en isjakt är det likadant. För att få en behaglig färd och minska slitaget på delarna behöver isjakten ha stötdämpare.

Skiss av med som möter en ojämnhet i isen.

Stötdämparen på isjakten är egentligen bara en led som kan vicka framåt och bakåt. När det dyker upp en ojämnhet vid främre delen av meden (punkt A) börjar den vika sig uppåt. När ojämnheten är rakt under leden (punkt B) är isjakten vid sin högsta punkt innan den börjar sjunka ner igen på andra sidan ojämnheten. Det betyder att nivåhöjningen skedde under sträckan mellan punkt A och punkt B, som alltså inte bör vara för kort. Om leden satt ovanför punkt A skulle den inte göra någon nytta.

Om leden i stället vore stum skulle hela nivåhöjningen ske vid punkt A och stöten skulle både kännas mycket mer och slita hårdare på isjakten. Färden skulle bli stötigare.

Isjakter har ofta två typer av fjädring (tre om man räknar medarnas kurva). Den ena är leden ovanför medarna som kan vicka framåt och bakåt. Den motsvarar bilens däck. Den andra fjädringen är plankan som håller bakmedarna och nosbrädan som håller styrmeden. Plankan och nosbrädan bör fjädra över ojämnheter som är för stora för att lederna ska kunna fånga upp dem. Hur stum eller mjuk plankan och nosbrädan är, är viktigt för hur isjakten beter sig.

Förutom att isjaktens stötdämpare gör färden behagligare, gör de också isjakten snabbare. I en ofjädrad isjakt kommer hela isjaktens och förarens vikt att utsättas för krafter uppåt vid ojämnheter. Dessa krafter motverkar farten framåt. På en fjädrad isjakt är det huvudsakligen den ofjädrade vikten (medarna) som utsätts för den uppåtriktade kraften. Farten minskar därför inte lika mycket av ojämn is.

Ytterligare en fördel med stötdämpare är att medarna inte lika lätt lyfter från isen vid ojämnheter. Det i sin tur betyder att risken att tappa kontrollen blir mindre eftersom medar som befinner sig i luften varken duger till att hålla kursen eller styra.

Det finns mycket enklare stötdämpare för isjakter än den ovan. I stället för de två motställda U-balkarna med en bult igenom, kan man överföra samma funktion till medarna genom att fästa dem med en enda bult som låter dem vicka framåt och bakåt. Då behöver man i stället ändra utformningen av medarnas fästen.

En av de enklaste stötdämparna för isjakter.

» Så här kan du bygga medar, stötdämpare och fästen till isjakt